Usch.. L mår verkligen inte bra i det som är nu… Han söker och försöker.. Jag försöker men vi connectar inte riktigt. Vi har spröten ute men hittar inte riktigt en gemensam nivå att ta det här på. Jag lider och han lider.. Fy fan!!! Önskar han kunde prata med mig, att han kunde tala om vad som är fel.. Så vi iaf kunde försöka komma någonstans. Men jag möter frustration och ”arghet”.. Jag känner frustration och blir irriterad över hans beteende..
Men jag har kontakta en barnpsykolog som ska hjälpa oss.. I första hand mig med en träff på torsdag, sen kanske både mig och L ifall hans mamma godkänner det…
När det gäller T så är det lite lättare, han kan prata för sig.. Pratade lite med han ikväll och det är ju det klassiska.. Han vill att hans mamma och jag ska bo ihop igen.. Men det kommer adrig att bli så och jag försökte förklara varför.. Hans mamma har sagt att det aldrig kommer hända, så på den punkten talar vi samma språk till barnen.. Han ville sitta med mig en stund ikväll.. Trots att det var sent.. Klart han fick det. det var då det kröp fram att han ville att vi skulle bo ihop igen.. Det svider i hjärtat att höra ens älskade son säga så..
Som sagt.. det lär ALDRIG hända.. Men jag älskar mina barn….
Det härliga är att BÅDA ”avgudar” U och frågar ständigt efter henne. 😀
Koksalt was here... 