Jag trodde inte hon skulle sänka sig lägre än att att ljuga för barnen om om mig och vad jag gör för dom.. Men trots allt ”fint” prat om att hon bara vill att jag ska ha barnen mer, att jag ska engagera mig i deras liv och att det är min förlust att jag inte bryr mig… Så JÄVLA falsk hon är!!
Vem jag talar om är kanske inte så svårt att lista ut.. Ja det är barnens (tyvär) mamma.
Hon har tydligen bestämt sig för att vända barnen mot mig…
Senast barnen var hos mig blev det ett himla liv om vem som skulle VAB:a när äldste sonen var sjuk.. JAG skule göra det för att barnen var hos mig när dom blev sjuk… Visst så kanske det kan vara, men när hon är hemma och drar benen efter sig hela dagarna så tyckte jag att hon då kunde ta barnen när jag jobbar. Ett jävla liv blev det, men det slutade med att dom var hos henne iaf.
Den här helgen när jag hade barnen var äldste sonen återigen sjuk, han hostade nåt förskräckligt på nätterna och hade väldigt svårt att sova, grinade sig till sömns för att det gjorde så ont. Jag meddelade på måndagmorronen att han blev hemma från skolan och frågar om jag ska lämna honom hos henne när jag lämnade den andra sonen på dagis. ( som jag trodde var naturligt att man informerade om att barnen var sjuka?) Får tillbaka ett väldigt surt svar. ”och där sket sig min sovmorgon” Varav jag svarade ”Jag ville bara meddela att han blir hemma idag, jag lämnar L så får T vara hemma med mig idag” Svaret som kommer är: ”Är du dum eller? Nu har du för fan väckt mig, kom hit med honom här”
Sen fortsätter diskussionen ett tag till innan jag resignerar och ger upp med svaret ”Jag ger upp..” Innan hade jag dessutom bett henne ta T till VC för att dom skulle lyssna på hans hosta. Men det tvärvägrade hon såklart eftersom det var jag som kom med det med motiveringen att han inte lät illa då och om jag ifrågasatte henne…
Men hur var det nu? Skulle inte jag VAB:a när barnen varit hos mig? Var det inte det som var ett himla liv om förra gången? fast.. det gäller bara när hon kan sätta käppar i hjulet för mig.. eller iaf när hon tror det.. När jag sa att T skulle stanna hos mig och att jag skulle hämta L på dagis, med tanken då att dom fick vara med mig mera, så fick jag följande svar: ” Skulle inte tro det! Lämna T på vägen till dagis! Vi har planer!”
Vad planerna än må vara så är det bara att ställa in eftersom pojken inte är frisk och är hemma från skolan… Men återigen.. det var ju jag som sa att jag skulle ta båda barnen utan knot… DET får aldrig ske i hennes värld för då har hon inget att vända mot mig..
Vad hände med VAB? Skulle jag inte det nu helt plötsligt? Icke sa nicke.. det var ju MITT förslag..
Hon snackar vitt och brett om hur mycket hon försöker underlätta för barnen att få träffa mig.. Eller hur hon försöker utplåna sig själv för att jag ska få träffa barnen.. Jävla lögnare är vad hon är..
Droppen som fick mig att kräkas ut det här var att T:s skola hade öppet hus idag och hon har inte överhuvudtaget informerat mig om den saken så jag missade det hela såklart…
Nu jävlar är det krig!! Tänker inte sitta och ta hennes skit och bara att acceptera att hon ska få bete sig hur som helst för ”att jag ska vara mer vuxen och tänka på barnen” Det enda som händer är att hon driver barnen längre och längre bort från mig.. Jag bara förlorar på att vara ”duktig” VARFÖR ska jag bara stillatigande se på?? Ge mig något som säger att jag gör rätt, något konkret!!!!
Koksalt was here... 