Saker rör på sig och återgår till det normala.. men börjar också växa till sig.. Nu MÅSTE det ske.. Jag tänker inte vänta längre.. Vissa kontakter ska tas imorron för att det ska bli bra..
BARNEN är det viktigaste jag har och det jag fick uppleva i helgen gjorde riktigt ont i hjärtat. En son som knappt kunde spela fotboll för att han var så upptagen med att hålla koll på sin mamma och mig. Det som lös i hans blick.. så lessen det gjorde mig..Vi har bråkat för sista gången inför barnens ögon, det ska jag se till!! En annan son som inte ville eller kunde slita sig från mig och U när vi tittade på den andra sonens fotbollsträning, trots att hans mamma sa åt honom att sätta sig ner och sitta still. Hon till och med väste till mig att han sökte uppmärksamhet och att jag skulle: ”fråga honom om vad han gjort i veckan” :-O Jisses… L har sprungit fram och tillbaka hos mig hela helgen.. Jag har pratat massor med honom, både om vad som hänt i veckan och om annat.. Jag VET att han söker uppmärksamheten.. Men Mamman vägrar inse att jag kan göra rätt saker. Han VILL bo hos mig just för tillfället.. Jag har föreslagit det, men Mamman har kategoriskt sagt nej.. Utan att ens tänkt på vad L vill.. Vad han mår bäst av… Varför inte fråga honom? Varför inte låta han få säga vad han vill och låta han prova?
I hans mammas ögon så skiter jag i barnen, jag bryr mig inte det minsta, hon gör det bästa hon kan för att baktala mig inför barnen och sina bekanata. Hon vägrar kategoriskt att acceptera förslag som kommer från mig.. För henne så är ALLT jag säger, gör och föreslår något som hon ska säga nej till.. Ja, så är det.. Varför skulle det annars vara så att det aldrig kommer förslag på alternativ eller kompromisser på vad jag säger? Utan det är kategoriskt NEJ!
Jag har absolut inte gjort allt rätt.. Jag har betett mig som en komplett idiot, både mot henne och i ”umgänget” med barnen.. Det kan jag erkänna.. Men mamman.. Nope, det finns inte i hennes värld att hon gjort fel…
Jag må vara bitter och skylla ifrån mig.. Men just nu skiter jag i vilket, för jag vill inte se mina älskade barn lida mer… Jag vill ha hjälp!!
Måtte vi/dom få den hjälp dom behöver nu..
Ingen av dom mår bra.. Vad deras mamma än säger så måste det här få ett slut, JAG kan iaf inte se på och bara ta på mig min del. VI måste agera.. och det nu! Jag tänker inte acceptera att hon slår ifrån sig och säger att det bara är problem när dom är hos mig.. Men när dom går härifrån då? Glömmer dom allt och lever i total lycka då?
Get real och ta ditt ansvar utan att lasta över det på mig!! Barnen behöver oss båda i detta.. oavsett vad du tycker, så nu tänker jag ta första steget. Jag tänker ta hjälp av kunniga människor. Sen får du stå där med ditt och din ”fina” fasad..
Jag skiter i vilket för att nu handlar det om mina barn…
T och L jag älskar er oavsett vad er mamma sprider för skit om mig..
Det kommer att blir bra, jag lovar..
Lite ostrukturerat, men jag skrev mer än vad jag tänkt mig.. det bara forsade fram…
Read Full Post »
Koksalt was here... 