Svårt

Ja, jag  erkänner.. det finns en, eller rättare sagt EN som är….

Hon heter Ulrika och jag kan inte släppa henne. Nöjd nu?

Den kvinnan påverkar mig som ingen annan.. Vi har inte daglig kontakt och inte ens regelbunden kontakt. Men NÄR vi träffas så påverkar hon mig nåt enormt.. :-s

Ska inte säga att jag älskar henne, för det gör jag inte, men däremot så så  påverkar hon mig, hon väcker känslor som jag inte riktigt förstår… Det är en svår gränslinje mellan kärlek och en nära vänskap….

Jag återkommer..

Jag förstår inte..

Hur man kan vara så missunsam mot sin snart 7-årige son…

Linus har börjat med orientering, på mitt initiativ, för att jag tror att det kan vara något för honom :-).. och KANONtrivs och tycker det är jätteroligt. Allt enligt egen utsago och utan ledande frågor från mig.

Vi har varit på ”träning” eller mest lekträning 3 ggr och han tycker det är lika roligt varje gång.

Förra veckan, så var en arbetskamrat till mig jättesnäll och gav mig en uppsättning orienteringskläder, med klubbfärger och namn på klubben. Linus blev ju superglad och stolt, för nu skulle han se ut som dom andra och dessutom få riktiga kläder. Jag passade dessutom på att köpa en riktig OL-tröja åt han för dom hade klädbytardag på klubben.

När sonen sen kommer hem till sin mamma, stolt som en tupp över sin nya outfit (överdragsjackan hade han på sig och byxorna och tröjan i en påse) och vill visa dom kläder han fått..  Hur engagerad är mamman då? ”Jaha.. dom här byxorna är lagade på knäet” Men vafan!!!! Är hon dum i huvudet? Klart sonen blev lite besviken när han stunden innan lyst som en sol för att han fått en tillhörighet..

Uppenbarligen kom han över besvikelsen för att han var fullt munderad när jag hämtade honom idag för en 3:e träff. 🙂

Men vad händer idag då? Jo, praktarslet till mor gör bort sig IGEN… Linus fick veta idag att det var tävling på tisdag som han kan vara med på. Jag frågade honom och han ville vara med. 🙂 Självklart så kör jag honom dit också…

När vi sen skulle berätta det för hans mamma.. han tvekade att säga något själv så han bad mig berätta om tävlingen.. Vad gör hon då? Jo, hon ignorerar totalt hans glada uppsyn när jag säger: ”det är tävling på tisdag och Linus är anmäld och vill vara med” Hon bemödar sig inte ens att svara mig.. Jag tänker.. hon kanske inte hörde vad jag sa, så jag säger igen: ”det är tävling på tisdag och Linus är anmäld och vill vara med” Inget svar.. Linus vet inte vad han ska gör utan skruvar lite på sig. Jag frågar om hon hörde vad jag sa, varpå jag får svaret: Det där kan du skriva i ett mail….

Ridå… pojkens min föll som en sten.. och jag riktigt kände hur besvikelsen kom över honom…

KUNDE hon inte bjudit honom på den glädjen? Om hon sen hade invändningar så kunde hon tagit dom med mig…

Jag vet att hon inte tycker om att Linus vill orientera för att det är jag, aka Ulrika, som fått honom intresserad.. Men han vill, han tycker det är kul just nu, varför inte låta honom känna sig duktig och att han klarar av saker som är svåra.. Kan verkligen bitterheten mot mig sitta i så hårt att hon offrar sin egen sons lycka?  Jag har aldrig sagt något om att HON ska ta han till orinteringen eller till ev tävlingar. Jag betalar alla avgifter som kommer.. Jag ”fixar” (nåja) kläder till honom.. Det enda jag önskar är att hon kan låta han göra det han tycker är kul.. Äntligen så har han funnit något som han är duktig på och INTE behöver tävla med sin storebror om uppmärksamheten..

Låt han få njuta av det så länge han behöver..

Du är en jävla idiot L…  Inse att Linus tyr sig mer till mig än till dig… oavsett vad du vill eller försöker göra sken av.. Låt pojken få en chans att vara duktig på sitt sätt…

Lite och kärnfullt

Mitt liv rullar just nu bara på.. Utan att jag egentligen gör något. Jag har en del planer som ska sättas igång.. men det finns inte tillräckligt med energi. Dock ser jag en ljusning..

Det finns någon som fångat mitt intresse, en glimt av något mer, någon som gör att det ändå gör att sommaren kanske blir ljus och jag får energi nog för att dra igång de projekt som jag har sparade i huvudet. 🙂

Så länge får jag glädjas åt mina barn och jag får tillbringa två veckor med dom i sommar, då har jag också semester. 🙂 Vi ska försöka oss på en resa till Legoland. Förhoppningsvis blir det per bil, men då måste man ha en tillförlitlig bil också.  Annars blir det buss för oss alla tre.. Men det är ju en upplevelse i sig det. :-)Usch, nu fick jag en sån där stark längtan efter dom små..

Vad händer annars då? Jag har hittat flera vänner som lyser upp min dag, dock på avstånd, men det är tur att dom finns. Jag har för två veckor sen begått årets orienteringspremiär 🙂 Gick åt skogen, bokstavligen, men det var så roligt att komma igång igen. Nu i helgen så har det varit tävling x2. Är över förväntan nöjd med båda dagarna. 🙂 Idag hade jag dessutom sällskap av Ulrika, som vanligt är det alltid kul/trevligt att träffa henne. Även om det inte är alldeles solklart och självklart med vår ”relation”. Men jag hoppas och tror att med tiden så HAR jag verkligen den där underbara vännen som jag vet att hon är.

En annan rolig sak som hänt är att Linus har börjat orientera så smått, eller iaf  börjat på träning. Han har varit där två ggr och är överförtjust 🙂 Riktigt lyser om honom när vi åker därifrån. 🙂

Som sagt.. Dagarna rullar på och sommaren närmar sig trots att vinterkylan inte riktigt vill släppa taget. Idag var det iofs ett par timmar på em, det var riktigt varmt. Då var jag iväg för en fika och en glass med K. Hur trevligt som helst hade vi. 🙂 Det kommer vi göra igen.

Kanske jag kommer uppdatera mer frekvent här nu, när jag ändå känner att jag är på väg upp ur en otroligt jobbig tid de senaste månaderna. Vem vet? Den som lever får se 🙂

Ha dé gott!

Tycker om…

Mina barn, min bror och Ulrika.. bara ändå.. Tack för att ni finns!

Positiv information

Ibland fundrar jag på om folk säger saker som dom vet att man vill höra? Alltså inte för att vara snäll och säga snälla saker som inte är sanna. Utan saker som man VILL höra för att det gör en glad? Att det får en att må bättre. Alltså bara sanningen helt enkelt och helt utan att egentligen behöva säga något alls. Men dom gör det ändå. 🙂

Lite krångligt det där blev.

Helt enkelt för att personen ifråga VET att jag skulle uppskatta att få höra just den saken att jag uppskattar att få höra precis hur det ligger till.

Tack! Ytterligare ett steg närmare till att acceptera det som är oundvikligt men trots det väldigt svårt att hantera och gå vidare med.

Koma

Känner en viss apati just för tillfället, vill, men kan inte riktigt ta tag i saker. Dock så känner jag iaf att det vänt. Nu finns tankar på vad som ska göras iaf och det händer en del också.

Ser fram emot våren och sommaren med glatt sinne. Det lovar mer och finns en hel del att glädjas åt. En del löften och andra saker som redan är bestämda. Löftena är det som jag VERKLIGEN vill få vara med om. 😀

Påsken ska bli stora röjarhelgen i mitt hem. Alla kartonger och allt annat onödigt ska ut och ner i förrådet. Gardinstänger ska ÄNTLIGEN sättas upp, likaså sänglampor och taklampa i köket. Det ska städas ordentligt och vintern ska ut.

Tankarna vandrar fram och tillbaka. Jag inser att jag har en underbar vän i U. För varje dag så går det bättre att hantera mina känslor för henne. Nu hyser jag bara en mycket stor ömhet för henne. Jag är inte längre förälskad på det sätt som jag en gång var. Hon är fortfarande lika mysig att kramas med, lika sexig att se på, lika rolig att umgås med. Jag börjar hitta rätt form i vårt umgänge och hon slappnar av mer och mer när vi träffas.

Som det ser ut nu så ska vi faktiskt åka på orienteringsresa tillsammans till sommaren. Vi ska dela stuga under 3 dagar. Känns bra att hon köpte min fråga rakt av och till och med ändrade semester och planeringen för dagmamman. 🙂 Kändes som en bekräftelse på att vi kan umgås som normala vänner, om än väldigt tajta och fysiska.

Helg

Kände bara för att meddela att det är helg. 🙂

Idag har det varit kalas hos kusinen, var lite tveksamt ett tag då Tim verkade ha feber. Men efter en kort promenad till affären så var den eventuella febern borta så det blev en resa till Säter.

Imorgon blir det handbollsmatcher i Avesta. Tim spelar ju handboll så det blir en avslutning med några matcher imorron. Känns både och.. Jag vill ju att barnen ska vara hos mig, eller med mig, eller vi gör saker tillsammans bara vi.. Men samtidigt så har jag inte hjärta att neka honom att göra det han tycker är kul. Jag får se fram emot nästa gång dom kommer till mig istället.

Linus bara glider med och är SÅ himla go.. Senast idag så fick jag veta att han skulle bo hos mig i hundra år.. För sen var jag iaf för gammal och han skulle bo själv 😀

Älskar mina barn!

Glad/lycklig..

Finns saker som gör  mig glad och lycklig. 🙂 De senaste dagarna har jag fått veta saker som gör mig…. glad? lycklig? eller nåt mittemellan?  Vilket fall som helst så påverkar det min sinnesstämning rejält.. 🙂

Det sägs att hoppet aldrig överger människan.. Bullshit, men man kan ändå känna känslan.. 🙂

Love you….

Back in old days..

Hittade på en föredetta flickvän på Facebook.. såklart.. 🙂 Eller det var ett tag sen som jag addade henne och har väl kommenterat sporadiskt innan jag ikväll fick för mig att hojta på henne.

Det är SÅ kul att träffa på människor som man träffat tidigare i sitt liv, eller för den delen delat sitt liv med. Att få återuppleva dåtid i nutid. Att återknyta kontakten men människor som man haft ett stort utbyte av, som än idag gör att man minns..

Vi pratade ”catchade up” om man säger som så och bestämde iaf att vi skulle försöka ses igen när jag kommer ner till stora staden.. Var 10 år sen vi sågs sist, men ska bli riktigt kul iaf. Blir en stressig helg om två veckor när jag ska försöka knyta ihop säcken med att träffa folk från mitt tidigare liv i storstaden. 🙂 Men himmel vad kul det ska bli!

Hade ett tufft möte idag.. Men det är såna möten jag behöver för att ta ytterligare ett steg!

kram på er alla därute.

Dagar kommer och dagar går…

Det har hänt massor sen jag skrev här sist. Det blir så dubbelt.. Ska jag skriva? Har jag tid? Ja, ja ska skriva och jag HAR tid.. Men varför står det då inget?

För att jag har ångest. Jag älskar och har ångest.. Jag vill, men jag har ångest. Jag bestämmer mig.. Men har ångest..

Jag stöter bort.. varför? Jag har ångest.

Jag har dock fattat ett STORT beslut.. att ”lämna” någon som betytt VÄLDIGT mycket för mig, bakom mig. Hon förtjänar inte min uppmärksamhet och min omtanke.. Jag insåg det häromkvällen. Kändes konstigt, men SÅ himla rätt! Hörs vi i framtiden så kanske jag ser på det annorlunda. Men idag… jag kan ärligt talat inte ens önska henne lycka till efter hur hon betedde och har betett sig mot mig.

Hon har ingen som helst självdistans  eller självinsikt. Kritik mot henne skrattas bort, eller så förnekar hon allt..  Hon talade om för mig att hennes vänner inte ”lägger sig i” hennes liv, aldrig säger något… Så därför gör hon ”rätt” Det fick mig att inse att dom inte vill, för då skulle hon stöta bort dom. Ibland måste man lyssna på att andra kritiserar en.. ifrågasätter ens agerande.. Känner igen agerandet i en annan person, att bara omge sig med ”ja-sägare” gör att det blir lättare att hantera sina fel.. Det gör mig ont att hon inte vill lyssna på oss, för hon är trots allt en fantastisk människa och en underbar kvinna som vill alla väl.. Långt inne i mitt hjärta sörjer jag det som hänt.. Men idag kan jag inte annat än vara nöjd med att det blev som det blev. Nog om det.. Hon hittar också sin plats i livet..

Det jag däremot fasar för den dagen då mitt livs kärlek hittar en ny inrikting på sitt liv, en annan att dela sin vardag med.. Men å andra sidan så är hon den bästa och förtjänar bara det bästa… Hon var vrrkligen den rätta och jag fick uppleva saker med henne som jag aldrig upplevt innan.. På det mentala planet får jag förtydliggöra.. Hon är och kommer alltid att vara ” BÄST” 🙂