Snor en text rakt av….

Don’t… don’t close your heart to how you feel
Dream, and don’t be afraid the dream’s not real
Close your eyes, pretend it’s just the two of us again
Make believe this moment’s here to stay
Touch… touch me the way you used to do
I know tonight could be all I’ll have with you
From now on, you’ll be with someone else instead of me
So tonight, let’s fill this memory
For the last time –

Hold me now
Don’t cry, don’t say a word
Just hold me now
And I will know –
Though we’re apart, we’ll always be together
Forever in love
What do you say when words are not enough?

Time… time will be kind once we’re apart
And your tears… tears will have no place in your heart
I wish I… I could say how much I’ll miss you when you’re gone
How my love for you will go on and on and

Hold me now
Don’t cry, don’t say a word
Just hold me now
And try to understand that
I hope at last you’ve found
What you’ve been searchin’ for
And though I won’t be there anymore
I will always love you

(Hold me now)
(Don’t cry,) don’t say a word
Just hold me now
And I will know –
Though we’re apart, we’ll always be together
Forever in love
What do you say when words are not enough?

What can I say
When my words are not enough

En månad sen sist..

Sitter och funderar om jag ska skriva något i bloggen igen.. Har en hel del att ”fundera” över som kanske skulle hjälpa om det kom på pränt..

I vilket fall har jag en ny mobil.. Jag som älskar min K750i… Har köpt en HTC och ska verkligen ge den en chans att charma mig…

Ja, vi får se hur det blir.. Saker händer iaf i mitt liv.. oväntade möten och möten som påverkar mig mer än jag vill medge..

Life sucks.. and then you die..

Så var den sagan all…

Tråkigt men sant så går jag och Ulrika skilda vägar idag…

Det gör ont och svider, men vi gör det som vänner.. Vi fick en underbar kväll och natt tillsammans trots det tråkiga vi hade framför oss…. 12.00 lämnade jag hennes lgh för sista gången som pojkvän.. Nu är vi ”bara” vänner..

Nästa gång jag kommer dit så är det som en vän.. och jag hoppas det sker snart..

Tack för en underbar tid som har inneburit massor för mig som människa.. Du är den enda som lyckats få mig att skratta mig ur ett förhållande.. Vi ses igen snart.

Lämnar detta för nu med ”vår” kommentar ”Fån´t vi se….

Love you, for always…

Jag lever… :-)

Är tillbaka på en punkt jag var helt övertygad om att jag aldrig skulle komma..

Vet ni vad ett vaccum är?

Från Wikipedia:

”Vakuum (latinsk stavning vacuum) är fysikaliskt uttryck för ett utrymme som inte innehåller någon materia alls. Perfekt vakuum är omöjligt att framställa..”

There I am…. bredvid materian som inte finns….

Natti natti…

Blog

Ibland så infinner sig känslan av att man måst skriva något här för att hålla liv, för att behålla besökare.. För att ni/de/folk ska komma tillbaka… Men då inser jag att det är inte för de eventuella läsare som jag skriver här… Är jag den enda som tänker så?

Jag skriver här för att jag vill skriva ner det jag känner. Ett perfekt sätt att få ur mig det!.. Inte för att någon ska läsa det.. Om någon gör det så är jag ju såklart glad om det skulle hjälpa..

Så jag säger.. Skit på er därute.. Hoppa så ni får randiga ben..

Ulrika, Jag älskar dig!

frågetecken —-> ?

Så där ser jag ut? dock inte med den lilla dutten som hänger där nere… Jag känner mig som så också..

Mitt liv är just nu ett enda stort fågetecken, jag fattar verkligen ingenting. Känns som jag står bredvid och tittar på. :-s

Mina frågor får inga svar och jag får svar på frågor jag inte ställt..

Ikväll var jag inbjuden men nekad, sms:ad men inget svar, inloggad men utkastad igen…

Det skummaste av allt är att jag sitter med en bärbar dator i knäet som jag tror ska plinga till när någon vill mig något..

Kan nån säga mig vilken väg jag ska gå imorron och alla andra dagar… JAG är helt lost, både i mig själv och världen utanför…

Jag är Så kluven…

natti natti natti till er där ute som har en aning om vad jag pratar om.

Mina barn..

Jag saknar barnen som fan… Det svider i mitt hjärta och tårarna bränner i ögonen.  Jag tittar in i mitt/vårt sovrum där deras nyinköpta (relativt iaf) säng står.. Där Linus stolt deklarerade att han skulle sova överst. Deras självvalda och nyinköpta täcken ligger där.. Men var ÄR mina barn??

Jag pratade med dom tidigare ikväll och jag grät när jag la på… Jag saknar dom så oerhört mycket..

Jag kan inte låta bli att förbanna och skylla på deras mamma.. Det är faktiskt HON som hindrar mig från att träffa dom… Ja, så är det.. Det är hon som vägrar umgänge för att hon och jag tjafsar.. Det värsta av allt är att jag kan inte göra ett skit!!! Jo, jag kan.. gå till tingsrätten.. Men är det rätt väg att gå?

Vi ska till FR nästa fredag för att diskutera och skriva schema? (MYCKET skeptisk till det) Jag vet ju att barnens mamma är otroligt duktig på att förhala schemaskrivningen.. Varför vet jag inte .. Hon påstår VARJE gång att hon gör allt för att jag ska ha barnen mer, men var är MINA barn?

Jag saknar dom så förbannat mycket.. Vill ha dom hos mig oftare.. Jag vill att dom ska vara hos mig åtminstone varannan vecka… Men HUR ska jag kunna få igenom det? Mamman nekar kategoriskt och jag får inget stöd från myndigheter som bara skyller på att dom inte har några möjligheter…

Men det handlar om MINA barn!!!

Dom är så små och ömtåliga.. Dom behöver att få känna min kärlek också, min närhet, min omtanke.. Men dom hindras, jag hindras av en egoistisk och självcentrerad mamma som är enormt bitter på mig.. Samtidigt som hon gör allt för att baktala mig inför barnen och för omgivningen..

Fatta hur svårt det är att sitta med bakbundna armar och inte kunna göra ett skit… Jag får krypa för mamman för att få träffa MINA barn? ska det vara så? Är det vad de sociala myndigheterna anser vara bäst för barnen?

Näe, ingen av oss har några ”sociala” problem såsom droger, alkohol, psykiska besvär… Utan hon ligger bara på gränsen för vad som är ok.. Hon kan fortätta att neka mig umgänge med mina barn så länge hon vill.. Bara hon ligger på rätt sida om vad som är ”samarbete” i det socialas ögon..

Jag är så jävla maktlös!!!

Vill träffa mina barn…

Lägger mig med tårarna rinnande.. Av smärtan att inte få träffa mina barn….

Förvirring?

Schema? gäller inte längre.. gäller.. eller? jo, det gjorde det visst och jag följde det inte. Gällde inte alls och det gäller INTE längre, eller har ens gällt UTOM igår och då missade jag att schemat gällde igen, eller det tillfällliga schemat som egentligen inte gäller eller ens finns, men det visste jag ju eftersom det var ju så innan det nya schemat skulle börja gälla fast det inte är klart, men eftersom vi pratat om att det ska gälla så borde det ju gälla redan nu fast vi bestämt att det inte ska gälla förrän det andra schemat inte gäller längre. Men det schemat har aldrig funnits för att tillfälliga scheman är inte ok.

Kan nån förklara för mig?

Jag förstår inte det där och därför så får jag inte ha ett umgänge med mina barn.. och dessutom är jag ett kräk på allra lägsta nivå (mina ord, men betydelsen är densamma). Kanske så får jag det enligt ett schema som ska godkännas vi nästa möte i FR, men det schemat ska då börja gälla dagen efter att jag egentligen skulle ha barnen hos mig enligt det schema som vi ska godkänna.. Vilket innebär att det nya schemat inte kan börja gälla förrän efter helgen, vilket innebär att jag får vänta YTTERLIGARE två veckor innan barnen får vara hos mig enligt det schemat som vi kommit överens om, men inte skrivit på..

Summa sumarum så får jag inte träffa barnen, och dom inte mig, på ca 5 veckor… VEM FAN VINNER PÅ DET???

Goodmorning..

För dig hjärtat…

Livets vindlingar

Jag har haft en absolut, helt underbar helg.. 😀 Som dock inte började så lysande utan snarare tvärtom…

I fredags fick jag, efter mycket tjafs fram och tillbaka att jag inte får träffa barnen förän vi har ett spikat schema hos FR, vilket innebär att jag i BÄSTA fall får träffa barnen om 2 veckor… Innan dess.. nada.. barnens mamma har meddelat att det är vad som gäller.. Det värsta av allt är att risken finns att det dröjer ytterligare innan jag får träffa barnen.. ALLT är beroende på om hon godkänner det schema jag föreslagit.. Minsta lilla ändring skjuter på umgänget ytterligare… Vi MÅSTE få det bevittnat av två pers från FR och det måste skrivas på av oss där… Jag gör allt för att inte tänka på hur länge ”hon” kan dra ut på det..

Det underbara då? 🙂 Började inte heller så lysande.. ”det här går inte, jag kan inte låtsas som om att jag ser fram emot kvällen”. Så löd sms:et jag fick fredag em… Det bara knöt sig i magen och jag började mentalt förbereda mig… Då var det dags för det oundvikliga..

Jag ställde in en resa till min svåger med min bror, för att äntligen bringa reda i vårt förhållande (mitt och Ulrikas då…. Jag föreslog att vi iaf kunde äta middag tillsammans, då vi båda behövde mat. Ett förslag som köptes.. Dock så behövdes det inhandlas några saker..

Vi gick till affären tillsammans och bestämde sen att vi skulle stanna ute en stund då det var ljuvligt väder. Solen sken som bäst och träden lyste av höstens alla färger… Vi gick faktiskt och satte hos i ett av avbytarbåsen på fotbollsplanen som ligger precis bredvid affären.. Tystnaden blev påtaglig och vi började trevande ett samtal om oss, hur det var osv… Vi är båda snara till skratt och det dröjde inte länge förrän minnena vi har fick oss att skratta.. Skratten blandades med allvar och vi sa en del av det som vi känner.. Det är svårt, för uppenbarligen så finns MASSOR med känslor kvar för oss båda… Det är just det där som fattas som är det som riskerar att dela på oss..

För att göra en lång historia något kortare så gick vi iaf hem… Med armarna omslingrade… Vi åt middag och pratade vidare om oss… Men på något sätt så försvann alla hinder, alla svårigheter. Eller rättare sagt dom förminskades i närvaro av den kärlek som finns mellan oss..

Vi tillbringade en underbar kväll tillsammans med att titta på Ghost (dito.. 😉 ) som slutade med att Ulrika frågade mig om jag ville sova med henne…. Om jag ville… 😉 Tandborstning och snabbt i säng… Att ligga sked med någon har väl aldrig varit så underbart som denna kväll. 🙂 Morgonen efter.. jag.. vi hoppar fram till frukosten.. 😉 Sen frukost blev det. 🙂 Ulrika bestämde iaf att hon skulle köra hem sin hoj för vinterförvaring hos sina föräldrar och frågade mig om jag vill hämta henne med bilen.. Självklart ville jag det, all tid kändes som bra tid.. Vi åkte iväg och bestämde sen att vi skulle åka till en sista bondens marknad utanför stan för att titta på och ta en fika på en gammal bergamansgård..

På ”marknaden” hittade vi färsk sallad och ny sallad som vi.. efter en försynt fråga från mig om vi skulle äta middag tillsammans, inhandlade med tips på tillagning.. Nu var det dock kris i panikfabriken.. Ingen mysig middag utan en flaska vin.. Snabbt samtal till min bror för att kolla av när bolaget stänger. Phu, vi hinner…

Väl på , eller utanför, bolaget så träffar jag på en säljare som jag känner genom jobb och vi får för oss att språka lite, som tur var skulle han också in.. 🙂 Inhandling av 3! flaskor vin.. sen så kom vi på att vi var hungriga… En liten promenad till mitt och U:s favvoställe med übergoda räkmackor. Väl framme konstaterar vi att det är stängt 😦 Snabbt och säker bestämmer vi oss för att åka tillbaka till Bergmansgården för att få lite fika.. 🙂 Så himla mysigt det var där… Vi tom pratade om att äta julbord..  Efter fika så tog vi en liten omväg hem för att slippa åka samma trista väg…

Som en liten parentes så får vi åka, Vi två :-), på en bit alldels nyinvigd väg på väg tillbaka hem..

Den här historien blir inte kort inser jag.. 😀

Vi stannar iaf till på affären och inhandlar nödvändiga varor för att fixa en härlig middag… Tillsammans så lagar vi mat och avnjuter den.. Med det goda vinet. 🙂

En till parentes.. Under denna helg så har jag hela tiden sagt till Ulrika att bara se 15 minuter framåt… Njut nu, det andra kommer sen… VI har verkligen praktiserat det fullt ut…Kanske för mycket? 😉

Ännu en härlig kväll tillsammans i hennes soffa.. När det börjar bli sent, filmen är slut och vi ska sova.. Så hoppas jag ju att hon ska fråga igen om jag vill sova med henne.. Det GÖR hon :-), men föreslår att vi sover i min säng :-s. (min säng är 160 och hennes 120, därav frågan) Klart vi kan det, så vi tultar iväg klockan halv ett  med en kudde i famnen hem till mig. 🙂 Jisses om vi sovit gott med varandra.. En lång och härlig morron i sängen tar vi innan vi går hem till Ulrika för att äta frukost tillsammans. 🙂

Efter frukost så beger jag mig hemåt för att få mitt internet att fungera och för att åka och träna. Ulrika ska städa upp hemma innan hennes barn dyker upp. dessvärre så vill inte mitt internet hoppas igång för att dom har grävt av en kabel. Kan dröja en vecka… Snabb shopping av ”kontantsurf” 400:- fattigare 😦 Sen träning i F&S gym… På vägen hem så kollar jag om U vill äta middag med mig innan barnen kommer med ett jakande svar.. 🙂

Jag gör det enkelt för mig, kassler i ugn med ananas, sås och ost samt potatis.. Gott och det blev lunch till oss båda imorron.

I mitt enfald så trodde jag att där skulle det vara slut på det roliga.. Men jag blev kvar.. barnen kom hem, jag var kvar… Barnen gick i säng, jag var kvar… Det slutade med att jag blev kvar längre än så… Ungefär mitt i filmen så lämnade jag min älskade Ulrika.. 🙂

Hennes sista sms var: ”Dito” som svar på mitt: ” Jag saknar dig här, nära mig…. knäppis.. :-)) Ni som sett Ghost vet vad det betyder… 😀

NU ska jag lägga mig och sova…

Vill inte och drar inte för stora växlar på denna helg… Men NÅGOT hände i vårt förhållande.. det tycker vi båda.. Men sen vad det innebär, det får närmaste dagarna utvisa… 🙂 Men jag kan ju alltid hoppas.. 🙂

Om ni läst så här långt.. skriv något, en kommentar.. så jag vet att ni inte lessnade på vägen 😉 

Natti natti iaf…

U: 15 minuter….