Ibland så infinner sig känslan av att man måst skriva något här för att hålla liv, för att behålla besökare.. För att ni/de/folk ska komma tillbaka… Men då inser jag att det är inte för de eventuella läsare som jag skriver här… Är jag den enda som tänker så?
Jag skriver här för att jag vill skriva ner det jag känner. Ett perfekt sätt att få ur mig det!.. Inte för att någon ska läsa det.. Om någon gör det så är jag ju såklart glad om det skulle hjälpa..
Så jag säger.. Skit på er därute.. Hoppa så ni får randiga ben..
Ulrika, Jag älskar dig!
Det heter ”Hoppa OCH få randiga ben” faktiskt! 😀
Men oj vad vi ska vara petig då anonym… Men om jag syftar på att ni får randiga ben om ni hoppar så behövs det inget och…
Jag tror inte att du är den enda som kan få prestationsångest för bloggen. Men det ska man inte ha. Man skriver för sig själv (för att man behöver) och när någon läser, blir berörd, kommenterar så blir man glad.
Alltså, fortsätt skriva för sig själv för att få ut det du känner så fortsätter vi att läsa :o)
Men vart har du tagit vägen?
Hur har det gått med barnen och mamman? Har ni kommit fram nått ännu?
Hoppas allt är bra med er!
Jag finns här fortfarande, men har många ursäkter till att inte skriva 🙂
Finns massor att få ur mig, men har haft en tung period i livet den senaste tiden.. Med bland annat barnen… eller inte barnen.. eller nåt sånt.. Kommer ett inlägg.. bara jag får lust 🙂
Låter precis så som jag tänker… Jag skulle lika gärna kunna skriva samma saker på papper. För i mitt fall handlar det uteslutande om att få ur mig saker.. ungefär som att dränera, för att kunna fylla på igen om det skulle vara så..
Hehe! Vill ni läsa så lycka till.. 🙂 Det kommer något vad det lider