Jag förstår inte..

Hur man kan vara så missunsam mot sin snart 7-årige son…

Linus har börjat med orientering, på mitt initiativ, för att jag tror att det kan vara något för honom :-).. och KANONtrivs och tycker det är jätteroligt. Allt enligt egen utsago och utan ledande frågor från mig.

Vi har varit på ”träning” eller mest lekträning 3 ggr och han tycker det är lika roligt varje gång.

Förra veckan, så var en arbetskamrat till mig jättesnäll och gav mig en uppsättning orienteringskläder, med klubbfärger och namn på klubben. Linus blev ju superglad och stolt, för nu skulle han se ut som dom andra och dessutom få riktiga kläder. Jag passade dessutom på att köpa en riktig OL-tröja åt han för dom hade klädbytardag på klubben.

När sonen sen kommer hem till sin mamma, stolt som en tupp över sin nya outfit (överdragsjackan hade han på sig och byxorna och tröjan i en påse) och vill visa dom kläder han fått..  Hur engagerad är mamman då? ”Jaha.. dom här byxorna är lagade på knäet” Men vafan!!!! Är hon dum i huvudet? Klart sonen blev lite besviken när han stunden innan lyst som en sol för att han fått en tillhörighet..

Uppenbarligen kom han över besvikelsen för att han var fullt munderad när jag hämtade honom idag för en 3:e träff. 🙂

Men vad händer idag då? Jo, praktarslet till mor gör bort sig IGEN… Linus fick veta idag att det var tävling på tisdag som han kan vara med på. Jag frågade honom och han ville vara med. 🙂 Självklart så kör jag honom dit också…

När vi sen skulle berätta det för hans mamma.. han tvekade att säga något själv så han bad mig berätta om tävlingen.. Vad gör hon då? Jo, hon ignorerar totalt hans glada uppsyn när jag säger: ”det är tävling på tisdag och Linus är anmäld och vill vara med” Hon bemödar sig inte ens att svara mig.. Jag tänker.. hon kanske inte hörde vad jag sa, så jag säger igen: ”det är tävling på tisdag och Linus är anmäld och vill vara med” Inget svar.. Linus vet inte vad han ska gör utan skruvar lite på sig. Jag frågar om hon hörde vad jag sa, varpå jag får svaret: Det där kan du skriva i ett mail….

Ridå… pojkens min föll som en sten.. och jag riktigt kände hur besvikelsen kom över honom…

KUNDE hon inte bjudit honom på den glädjen? Om hon sen hade invändningar så kunde hon tagit dom med mig…

Jag vet att hon inte tycker om att Linus vill orientera för att det är jag, aka Ulrika, som fått honom intresserad.. Men han vill, han tycker det är kul just nu, varför inte låta honom känna sig duktig och att han klarar av saker som är svåra.. Kan verkligen bitterheten mot mig sitta i så hårt att hon offrar sin egen sons lycka?  Jag har aldrig sagt något om att HON ska ta han till orinteringen eller till ev tävlingar. Jag betalar alla avgifter som kommer.. Jag ”fixar” (nåja) kläder till honom.. Det enda jag önskar är att hon kan låta han göra det han tycker är kul.. Äntligen så har han funnit något som han är duktig på och INTE behöver tävla med sin storebror om uppmärksamheten..

Låt han få njuta av det så länge han behöver..

Du är en jävla idiot L…  Inse att Linus tyr sig mer till mig än till dig… oavsett vad du vill eller försöker göra sken av.. Låt pojken få en chans att vara duktig på sitt sätt…

Read Full Post »

Dagar kommer och dagar går…

Det har hänt massor sen jag skrev här sist. Det blir så dubbelt.. Ska jag skriva? Har jag tid? Ja, ja ska skriva och jag HAR tid.. Men varför står det då inget?

För att jag har ångest. Jag älskar och har ångest.. Jag vill, men jag har ångest. Jag bestämmer mig.. Men har ångest..

Jag stöter bort.. varför? Jag har ångest.

Jag har dock fattat ett STORT beslut.. att ”lämna” någon som betytt VÄLDIGT mycket för mig, bakom mig. Hon förtjänar inte min uppmärksamhet och min omtanke.. Jag insåg det häromkvällen. Kändes konstigt, men SÅ himla rätt! Hörs vi i framtiden så kanske jag ser på det annorlunda. Men idag… jag kan ärligt talat inte ens önska henne lycka till efter hur hon betedde och har betett sig mot mig.

Hon har ingen som helst självdistans  eller självinsikt. Kritik mot henne skrattas bort, eller så förnekar hon allt..  Hon talade om för mig att hennes vänner inte ”lägger sig i” hennes liv, aldrig säger något… Så därför gör hon ”rätt” Det fick mig att inse att dom inte vill, för då skulle hon stöta bort dom. Ibland måste man lyssna på att andra kritiserar en.. ifrågasätter ens agerande.. Känner igen agerandet i en annan person, att bara omge sig med ”ja-sägare” gör att det blir lättare att hantera sina fel.. Det gör mig ont att hon inte vill lyssna på oss, för hon är trots allt en fantastisk människa och en underbar kvinna som vill alla väl.. Långt inne i mitt hjärta sörjer jag det som hänt.. Men idag kan jag inte annat än vara nöjd med att det blev som det blev. Nog om det.. Hon hittar också sin plats i livet..

Det jag däremot fasar för den dagen då mitt livs kärlek hittar en ny inrikting på sitt liv, en annan att dela sin vardag med.. Men å andra sidan så är hon den bästa och förtjänar bara det bästa… Hon var vrrkligen den rätta och jag fick uppleva saker med henne som jag aldrig upplevt innan.. På det mentala planet får jag förtydliggöra.. Hon är och kommer alltid att vara ” BÄST” 🙂

Read Full Post »

Mina barn..

Jag saknar barnen som fan… Det svider i mitt hjärta och tårarna bränner i ögonen.  Jag tittar in i mitt/vårt sovrum där deras nyinköpta (relativt iaf) säng står.. Där Linus stolt deklarerade att han skulle sova överst. Deras självvalda och nyinköpta täcken ligger där.. Men var ÄR mina barn??

Jag pratade med dom tidigare ikväll och jag grät när jag la på… Jag saknar dom så oerhört mycket..

Jag kan inte låta bli att förbanna och skylla på deras mamma.. Det är faktiskt HON som hindrar mig från att träffa dom… Ja, så är det.. Det är hon som vägrar umgänge för att hon och jag tjafsar.. Det värsta av allt är att jag kan inte göra ett skit!!! Jo, jag kan.. gå till tingsrätten.. Men är det rätt väg att gå?

Vi ska till FR nästa fredag för att diskutera och skriva schema? (MYCKET skeptisk till det) Jag vet ju att barnens mamma är otroligt duktig på att förhala schemaskrivningen.. Varför vet jag inte .. Hon påstår VARJE gång att hon gör allt för att jag ska ha barnen mer, men var är MINA barn?

Jag saknar dom så förbannat mycket.. Vill ha dom hos mig oftare.. Jag vill att dom ska vara hos mig åtminstone varannan vecka… Men HUR ska jag kunna få igenom det? Mamman nekar kategoriskt och jag får inget stöd från myndigheter som bara skyller på att dom inte har några möjligheter…

Men det handlar om MINA barn!!!

Dom är så små och ömtåliga.. Dom behöver att få känna min kärlek också, min närhet, min omtanke.. Men dom hindras, jag hindras av en egoistisk och självcentrerad mamma som är enormt bitter på mig.. Samtidigt som hon gör allt för att baktala mig inför barnen och för omgivningen..

Fatta hur svårt det är att sitta med bakbundna armar och inte kunna göra ett skit… Jag får krypa för mamman för att få träffa MINA barn? ska det vara så? Är det vad de sociala myndigheterna anser vara bäst för barnen?

Näe, ingen av oss har några ”sociala” problem såsom droger, alkohol, psykiska besvär… Utan hon ligger bara på gränsen för vad som är ok.. Hon kan fortätta att neka mig umgänge med mina barn så länge hon vill.. Bara hon ligger på rätt sida om vad som är ”samarbete” i det socialas ögon..

Jag är så jävla maktlös!!!

Vill träffa mina barn…

Lägger mig med tårarna rinnande.. Av smärtan att inte få träffa mina barn….

Read Full Post »

Så mycket att skriva om..

Jag har egentligen massor att skriva, så mycket att ventilera… Men det fastnar i flaskhalsen och i ”ickerummet” där saker som man inte vet hur de utvecklas sig finns…

Jag kan konstatera att barnen är hos mig 🙂 Mamman skulle på 30-års fest och förmodligen på krogen efter det.. eller i samband med. Det är ”egentligen” inte min helg.. Men eftersom det inte är KLART att vi ska skifta helg OCH att jag vill verkligen visa att jag vill lösa våra problem så ställde jag ju såklart upp. nåja.. det var ju inget att ”ställa upp” på.. för jag vill ju ha barnen här.. 🙂
Jag hoppas vi snart kan spika det nya schemat. Jag byter helger med barnens mamma (ett erbjudande jag gav för att kanske komma framåt, vilket hon såklart ville göra) Nu är vi faktiskt på rätt väg och det känns oerhört skönt! Tack.. jag uppskattar det enormt ska du veta L!

Imorron ska vi iväg på orienteringstävling, jag har kollat och dubbelkollat med barnen att det är ok och dom har godkänt saken. Jag skulle egentligen varit iväg idag också (hämtade barnen i em, delvis därför) men av någon märklig anledning så skulle jag jobba idag… Fick veta det igår, så det var bara att planera om… Undrbart att få ge sig ut i skogen och motionera hjärnan igen.

Men ja… jag blir inte klok på vad som händer.. Bra eller dåligt, ja eller nej, framåt eller inte… vill eller vill inte, vi eller hon och jag..

Det finns två människor jag har känt DET för.. Något utöver det vanliga.. JO, jag har varit kär, förälskad och trott att jag funnit den rätta tidigare. Jag har ju faktiskt varit gift också (Once in a lifetime, trodde jag…..) Men TVÅ personer har fått mig att omvärdera saker i mitt liv… att gå över gränsen, att tillåta nån att gå över gränsen.. Lite komiskt i det hela är att BÅDA dessa människor heter Ulrika… Idag så undrar jag vad som hände/händer.. Jag, en person som vill ha kontroll över mina känslor, över hur mycket jag släpper till… Hur nära någon får komma… JAG släpper dessa två personer innanför min mur… Vad händer, varför?
Jag har inga som helst problem med att visa, känna, dela med mig av mina känslor.. Men det har alltid funnit en gräns för HUR och när jag velat släppa någon in på livet… Men med dessa två.. hur gick det till? Den senaste Ulrika (sista?) har kommit snäppet längre in… och det gör ont att veta att jag är så sårbar… Den förras svek(fan också! Jag kan inte hitta orden jag menar.. ta inte det så hårt Ulrika.. men jag tror du vet vad jag menar ändå) gjorde oerhört ont.. men, det var första gången… En gång är ingen gång. Men nu? Hur blir det denna gång? OM det blir så? Var tar jag vägen, vem tar smällen?

Vi pratar och pratar.. jag tror och hoppas…
Senast ikväll.. HON 🙂 och barnen var här och åt middag.. vi hann och prata en del och det kändes bara.. BRA! 🙂 Fan så knepigt livet är…

Sex? Ja, ja och ja… 😀 Skum tanke att få just nu… Men vi har det kanon i sexlivet, kan inte bli mycket bättre… Länge sen.. men jag har upplevt samma sak tidigare.. 🙂 Nog om det…

Var ska livet ta vägen….. Jag har plan A och plan B.. vette fan om jag inte har plan C ocks för att kunna gå vidare i livet oavsett vad som händer… 🙂

U och U, ni har gett mig så mycket.. Tack för allt oavsett vad som hänt och händer…

Read Full Post »

Fan vet vad som händer

Ärligt talat.. Just nu har jag noll koll…

Fast ikväll så var det bra… känns väldigt annorlunda från tidigare… Det känns som om jag kan se positivt på det hela… Men jag vågar inte tro eller hoppas..

känslan i några dagar har varit bra… Vill tro att det är spikat.. men,  men.. vi får väl se…

Har andra STORA problem att ta tag i.. Linus mår inte bra…. Får tårar i ögonen när jag tänker på det…

Read Full Post »

Fredag morron/fm

Solen skiner denna förmiddag.. Natten till idag tillbringade jag hemma hos U, det brukar fungera sådär när hon har sina barn eftersom dom brukar komma knatande nån gång under morrontimmarna och ska krypa ner hos mamma. Det blir lätt lite trångt då sängen bara är 1.20. Det är trångt UTAN barn också, eftersom U gillar att ta plats på natten.. Men det funkar för det mesta. Jag tar lite plats och det är ganska mysigt att känna en del av den andras kropp hela tiden. 🙂

Idag hämtar jag mina barn redan kvart i två. Tänkte att det kunde vara lite härligt att få hem dom tidigare och så skulle jag eventuellt haft alla barnen då U skulle gått på intensivjympa. Det blir inställt, för hon har sovit dåligt och har ont i halsen.. :-s

Fram tills jag hämtar dom små så blir det till att röja av här.. Ta en sväng med dammsugaren, byta lakan och diska.

Behöver lite tid att smälta och tolka information som kommer mig tillhanda.. Det gör både väldigt ont och känns bra på samma gång. Men den här förmiddagen har iaf varit positiv.. 🙂 Men tankarna kommer på ord som sårar på ord som glädjer.. Men vart leder det? Det återstår att se…

Middag blir det iaf för allihopa, om det blir här hos mig eller hemma hos U får vi väl se framåt eftermiddagen. Korv Stroganof med ris blir det. Hoppas ALLA barnen blir nöjda!

Puss

Read Full Post »

Något som svider som fan..

Idag fick jag veta något som svider i mig.. En gnagande känsla har infunnit sig. Jag får en gigantisk klump i magen när jag tänker på det. Vrider och vänder på det och försöker tolka… Men det bara glider undan. Är det jag som inbillar mig  eller är det en faktiskt och rättfärdig känsla? Viktigast av allt: Vad gör jag åt känslan?

Min 100%:iga tillit har fått sig en ordentlig törn….

Inte nu och inte det…

Vad ska man tro på? skrivna ord, som bara lästs i all sin torrhet eller talade ord som hörts och fått ett ”ansikte”? Det ena ger en känsla och det andra en annan…

Fan, jag behöver inte detta också just nu… Förbannar mig själv och min nyfikenhet!!!

Read Full Post »

Någon att prata med..

Ibland önskar jag att jag hade någon att prata med.. Någon som jag kunde berätta allt för, någon som verkligen lyssnade på vad jag säger.. Just nu så hade jag verkligen behövt denna person.. Någon som kunde komma med råd, någon som kunde ta att jag är förbannad, lessen, sårad och frustrerad. Nån som vill hjälpa till, nån som vill lyssna..

En riktig vän…

I större delen av mitt liv så har jag klarat mig själv, jag har varit stark nog att ta motgångar och grymma besvikelser… men nu? Jag har aldrig varit så svag som i detta nu… Dessutom så är jag feg, feg  för att jag inte vågar ta steget och göra det jag borde eller iaf säga det jag känner, göra det jag vill..

Just nu så gråter jag bara… tårarna rinner och jag undrar om jag verkligen klarar av det här.. Vill jag ha det så här… det gör ont, men å andra sidan så känns det helt underbart ibland… Ska jag verkligen ge upp allt jag är för att mitt liv ska vara värt att leva? Är det priset för ett långt och lyckligt liv?

Är det värt det? Ärligt talat så vet jag inte…. men tårarna rinner iaf…. och det gör ont… förbannat ont…

 

Jag sökte någon jag ville leva med, men fann någon jag inte kan leva utan… 🙂

Jag älskar dig Ulrika Jansson

Tur att du finns i mitt liv…

Read Full Post »

Tufft

Just nu är det ganska så tufft.. Det som normalt flyter på och bara är härligt är inne i en tuff period.. jag vet ju att det snart vänder igen och att jag har MYCKET att se fram emot.. Men det räcker liksom inte till, utan dom negativa tankarna smyger igenom.. Jag försöker och försöker, suger åt mig allt positivt jag kan hitta..

Dessutom så blir allt bara fel , orden staplar sig på varandra och får inte alls samma betydelse, då ska det försöka förklaras, vilket leder till ännu en förklaring och allt blir pannkaka.. 😦

Det är en tuff väg att vandra och en hård kunskap jag måste lära mig att hantera… Men det SKA gå… SKA..

Read Full Post »

Semester

Nu har jag semester.. igen.. 🙂 Jag har ju haft en vecka, då vi var på Gotland, men sen har jag jobbat en vecka också. Men nu har jag semester igen. Denna gång i två veckor! Härligt! Jag och U funderar för fullt vad vi ska ta oss till denna vecka, hemma? Stugan? Rom över en weekend? Just nu är inget bestämt, av den enkla anledningen att U:s fot har svullnat efter ett bett eller stick som hon fick när vi var på Gotland. 😦
Får se imorron fm hur det går.

Lovade ju ett referat om Gotland.. Men jag tror inte jag orkar det. Kan iaf  berätta att det var en kanonfin stuga med kanonläge. Vi hade en riktigt bra vecka allihopa och jag startade i min första orienteringstävling nånsin. Första dagen gick åt skogen, missade sista kontrollen. 😦 Andra dagen var det MYCKET roligare. Jag valde en längre och svårare bana, men jag har aldrig haft så roligt i hela mitt liv när jag idrottat. Det var blött, regnade och mycket törnrossnår.. Men ojoj vad roligt det var. Kom dock på 16:e plats av 18 startande.. 🙂

Från imorgon bitti/förmiddag så är vi båda helt barnlösa. 🙂 Härligt att få en vecka för oss själva..
Men jag lider ändå varje dag.. Det är mer än två veckor sen jag fick träffa mina barn.. 😦 Deras mamma vägrar låta mig träffa dom för att det är ”hennes” vecka, precis som om dom inte är hos henne varje vecka ändå.. Jag har dock ringt varannnan dag för att få prata med dom, det känns ju lite bättre, men inte alls samma sak…
En vecka till sen får jag ha dom i en hel vecka 🙂 Då ska vi åka till Sthlm med U och henns små i några dagar, sen så åker jag, T och L en kryssning till Åbo. Dom har tjatat om det länge så nu har jag bokat resa med hytt och en massa annat roligt!

Nu ska jag dock trilla i säng, för jag hoppas jag får besked tidigt imorron bitti hur U ska göra med foten… Håller tummarna för att det inte är något allvarligt, även om det ser illa ut nu :-s

Uj, höll på glömma en sak… Vad ni än gör… Titta inte på filmen: Låt den rätta komma in. Det är det sämsta skit jag sett på länge!!!

Godnatt

Read Full Post »