Det har hänt massor sen jag skrev här sist. Det blir så dubbelt.. Ska jag skriva? Har jag tid? Ja, ja ska skriva och jag HAR tid.. Men varför står det då inget?
För att jag har ångest. Jag älskar och har ångest.. Jag vill, men jag har ångest. Jag bestämmer mig.. Men har ångest..
Jag stöter bort.. varför? Jag har ångest.
Jag har dock fattat ett STORT beslut.. att ”lämna” någon som betytt VÄLDIGT mycket för mig, bakom mig. Hon förtjänar inte min uppmärksamhet och min omtanke.. Jag insåg det häromkvällen. Kändes konstigt, men SÅ himla rätt! Hörs vi i framtiden så kanske jag ser på det annorlunda. Men idag… jag kan ärligt talat inte ens önska henne lycka till efter hur hon betedde och har betett sig mot mig.
Hon har ingen som helst självdistans eller självinsikt. Kritik mot henne skrattas bort, eller så förnekar hon allt.. Hon talade om för mig att hennes vänner inte ”lägger sig i” hennes liv, aldrig säger något… Så därför gör hon ”rätt” Det fick mig att inse att dom inte vill, för då skulle hon stöta bort dom. Ibland måste man lyssna på att andra kritiserar en.. ifrågasätter ens agerande.. Känner igen agerandet i en annan person, att bara omge sig med ”ja-sägare” gör att det blir lättare att hantera sina fel.. Det gör mig ont att hon inte vill lyssna på oss, för hon är trots allt en fantastisk människa och en underbar kvinna som vill alla väl.. Långt inne i mitt hjärta sörjer jag det som hänt.. Men idag kan jag inte annat än vara nöjd med att det blev som det blev. Nog om det.. Hon hittar också sin plats i livet..
Det jag däremot fasar för den dagen då mitt livs kärlek hittar en ny inrikting på sitt liv, en annan att dela sin vardag med.. Men å andra sidan så är hon den bästa och förtjänar bara det bästa… Hon var vrrkligen den rätta och jag fick uppleva saker med henne som jag aldrig upplevt innan.. På det mentala planet får jag förtydliggöra.. Hon är och kommer alltid att vara ” BÄST” 🙂
Koksalt was here... 