Jag förstår inte..

Hur man kan vara så missunsam mot sin snart 7-årige son…

Linus har börjat med orientering, på mitt initiativ, för att jag tror att det kan vara något för honom :-).. och KANONtrivs och tycker det är jätteroligt. Allt enligt egen utsago och utan ledande frågor från mig.

Vi har varit på ”träning” eller mest lekträning 3 ggr och han tycker det är lika roligt varje gång.

Förra veckan, så var en arbetskamrat till mig jättesnäll och gav mig en uppsättning orienteringskläder, med klubbfärger och namn på klubben. Linus blev ju superglad och stolt, för nu skulle han se ut som dom andra och dessutom få riktiga kläder. Jag passade dessutom på att köpa en riktig OL-tröja åt han för dom hade klädbytardag på klubben.

När sonen sen kommer hem till sin mamma, stolt som en tupp över sin nya outfit (överdragsjackan hade han på sig och byxorna och tröjan i en påse) och vill visa dom kläder han fått..  Hur engagerad är mamman då? ”Jaha.. dom här byxorna är lagade på knäet” Men vafan!!!! Är hon dum i huvudet? Klart sonen blev lite besviken när han stunden innan lyst som en sol för att han fått en tillhörighet..

Uppenbarligen kom han över besvikelsen för att han var fullt munderad när jag hämtade honom idag för en 3:e träff. 🙂

Men vad händer idag då? Jo, praktarslet till mor gör bort sig IGEN… Linus fick veta idag att det var tävling på tisdag som han kan vara med på. Jag frågade honom och han ville vara med. 🙂 Självklart så kör jag honom dit också…

När vi sen skulle berätta det för hans mamma.. han tvekade att säga något själv så han bad mig berätta om tävlingen.. Vad gör hon då? Jo, hon ignorerar totalt hans glada uppsyn när jag säger: ”det är tävling på tisdag och Linus är anmäld och vill vara med” Hon bemödar sig inte ens att svara mig.. Jag tänker.. hon kanske inte hörde vad jag sa, så jag säger igen: ”det är tävling på tisdag och Linus är anmäld och vill vara med” Inget svar.. Linus vet inte vad han ska gör utan skruvar lite på sig. Jag frågar om hon hörde vad jag sa, varpå jag får svaret: Det där kan du skriva i ett mail….

Ridå… pojkens min föll som en sten.. och jag riktigt kände hur besvikelsen kom över honom…

KUNDE hon inte bjudit honom på den glädjen? Om hon sen hade invändningar så kunde hon tagit dom med mig…

Jag vet att hon inte tycker om att Linus vill orientera för att det är jag, aka Ulrika, som fått honom intresserad.. Men han vill, han tycker det är kul just nu, varför inte låta honom känna sig duktig och att han klarar av saker som är svåra.. Kan verkligen bitterheten mot mig sitta i så hårt att hon offrar sin egen sons lycka?  Jag har aldrig sagt något om att HON ska ta han till orinteringen eller till ev tävlingar. Jag betalar alla avgifter som kommer.. Jag ”fixar” (nåja) kläder till honom.. Det enda jag önskar är att hon kan låta han göra det han tycker är kul.. Äntligen så har han funnit något som han är duktig på och INTE behöver tävla med sin storebror om uppmärksamheten..

Låt han få njuta av det så länge han behöver..

Du är en jävla idiot L…  Inse att Linus tyr sig mer till mig än till dig… oavsett vad du vill eller försöker göra sken av.. Låt pojken få en chans att vara duktig på sitt sätt…

Read Full Post »

Mina barn..

Jag saknar barnen som fan… Det svider i mitt hjärta och tårarna bränner i ögonen.  Jag tittar in i mitt/vårt sovrum där deras nyinköpta (relativt iaf) säng står.. Där Linus stolt deklarerade att han skulle sova överst. Deras självvalda och nyinköpta täcken ligger där.. Men var ÄR mina barn??

Jag pratade med dom tidigare ikväll och jag grät när jag la på… Jag saknar dom så oerhört mycket..

Jag kan inte låta bli att förbanna och skylla på deras mamma.. Det är faktiskt HON som hindrar mig från att träffa dom… Ja, så är det.. Det är hon som vägrar umgänge för att hon och jag tjafsar.. Det värsta av allt är att jag kan inte göra ett skit!!! Jo, jag kan.. gå till tingsrätten.. Men är det rätt väg att gå?

Vi ska till FR nästa fredag för att diskutera och skriva schema? (MYCKET skeptisk till det) Jag vet ju att barnens mamma är otroligt duktig på att förhala schemaskrivningen.. Varför vet jag inte .. Hon påstår VARJE gång att hon gör allt för att jag ska ha barnen mer, men var är MINA barn?

Jag saknar dom så förbannat mycket.. Vill ha dom hos mig oftare.. Jag vill att dom ska vara hos mig åtminstone varannan vecka… Men HUR ska jag kunna få igenom det? Mamman nekar kategoriskt och jag får inget stöd från myndigheter som bara skyller på att dom inte har några möjligheter…

Men det handlar om MINA barn!!!

Dom är så små och ömtåliga.. Dom behöver att få känna min kärlek också, min närhet, min omtanke.. Men dom hindras, jag hindras av en egoistisk och självcentrerad mamma som är enormt bitter på mig.. Samtidigt som hon gör allt för att baktala mig inför barnen och för omgivningen..

Fatta hur svårt det är att sitta med bakbundna armar och inte kunna göra ett skit… Jag får krypa för mamman för att få träffa MINA barn? ska det vara så? Är det vad de sociala myndigheterna anser vara bäst för barnen?

Näe, ingen av oss har några ”sociala” problem såsom droger, alkohol, psykiska besvär… Utan hon ligger bara på gränsen för vad som är ok.. Hon kan fortätta att neka mig umgänge med mina barn så länge hon vill.. Bara hon ligger på rätt sida om vad som är ”samarbete” i det socialas ögon..

Jag är så jävla maktlös!!!

Vill träffa mina barn…

Lägger mig med tårarna rinnande.. Av smärtan att inte få träffa mina barn….

Read Full Post »

Förvirring?

Schema? gäller inte längre.. gäller.. eller? jo, det gjorde det visst och jag följde det inte. Gällde inte alls och det gäller INTE längre, eller har ens gällt UTOM igår och då missade jag att schemat gällde igen, eller det tillfällliga schemat som egentligen inte gäller eller ens finns, men det visste jag ju eftersom det var ju så innan det nya schemat skulle börja gälla fast det inte är klart, men eftersom vi pratat om att det ska gälla så borde det ju gälla redan nu fast vi bestämt att det inte ska gälla förrän det andra schemat inte gäller längre. Men det schemat har aldrig funnits för att tillfälliga scheman är inte ok.

Kan nån förklara för mig?

Jag förstår inte det där och därför så får jag inte ha ett umgänge med mina barn.. och dessutom är jag ett kräk på allra lägsta nivå (mina ord, men betydelsen är densamma). Kanske så får jag det enligt ett schema som ska godkännas vi nästa möte i FR, men det schemat ska då börja gälla dagen efter att jag egentligen skulle ha barnen hos mig enligt det schema som vi ska godkänna.. Vilket innebär att det nya schemat inte kan börja gälla förrän efter helgen, vilket innebär att jag får vänta YTTERLIGARE två veckor innan barnen får vara hos mig enligt det schemat som vi kommit överens om, men inte skrivit på..

Summa sumarum så får jag inte träffa barnen, och dom inte mig, på ca 5 veckor… VEM FAN VINNER PÅ DET???

Read Full Post »

Ger upp

Jag ger upp nu.. efter en kväll, funderande fram och tillbaka så ger jag upp, kastar in handduken, lägger mig på rygg, you name it…

Nu återstår det bara att se vad som händer.. tänker inte göra något mer nu, inte protestera utan bara acceptera.. Det verkar som alla andra iaf vet bäst så det är bara att foga sig.. Mitt liv är bara en jävla röra och bara en massa motgångar.. Vad JAG än gör för att få det att fungera så finns det alltid en motpart som misstror mina avsikter och gör vad den kan för att strula till det..

Jag vill inte ha det så här längre.. Tänker göra mig av med barlasten och starta om på nytt… Det som finns kvar (mina barn) tänker jag slåss för in i döden.. men resten.. Duger jag inte som jag är, så får det tamefan vara… Dra åt helvete!!!

Read Full Post »

Inventering

Inventering måste var det värsta av all djävulens påfund.. Finns nog inget tråkigare i hela världen.. Vi har inventering just nu i dagarna två… Lungorna och näsan är fylld med damm så det ser ut som man snortat kol när man snyter sig :-s

Det som är än värre är att jag först idag fick brev om ett inplanerat möte med familjerätten angående vårt/barnens umgängesschema.. Finns ju inte en chans i skogen att jag kan få ledigt imorron förmiddag för det.. Butiken är bara stängd idag och imorron så.. Fan också! Förra veckan så ställdes mötet in pga av Tim hade feber.. Det ligger ju förslag på hur det ska bli.. Men diskussioner pågår.. Jag vill ha barnen en längre sammanhängande period för att dom ska hinna få landa även hos mig, men barnens mor vill ha fler endagsövernattningar. Som det är nu så går fredag kväll till att varva ner och ”hitta” varandra igen.. sen är det lördag och söndag (dagen före skolan) Sen är dom borta igen.. Jag vill egentligen att barnen ska bo hos oss varannan vecka, men för att komma dit så har jag kommit med ett kompromissförslag för att det ska bli en lugn övergång för barnen. Jag har föreslagit Ons-Mån.. diskussioner pågår om tor-mån med under digra protester från mamman…
Därför hade det varit bra om vi kunde träffats imorron..

Eländet fortgår.. 😦 I slutändan så är det inte bara barnen som förlorar på det här.. utan även jag…

Jag har iaf ätit en god middag med U.. 🙂

Read Full Post »

Något som svider som fan..

Idag fick jag veta något som svider i mig.. En gnagande känsla har infunnit sig. Jag får en gigantisk klump i magen när jag tänker på det. Vrider och vänder på det och försöker tolka… Men det bara glider undan. Är det jag som inbillar mig  eller är det en faktiskt och rättfärdig känsla? Viktigast av allt: Vad gör jag åt känslan?

Min 100%:iga tillit har fått sig en ordentlig törn….

Inte nu och inte det…

Vad ska man tro på? skrivna ord, som bara lästs i all sin torrhet eller talade ord som hörts och fått ett ”ansikte”? Det ena ger en känsla och det andra en annan…

Fan, jag behöver inte detta också just nu… Förbannar mig själv och min nyfikenhet!!!

Read Full Post »

Någon att prata med..

Ibland önskar jag att jag hade någon att prata med.. Någon som jag kunde berätta allt för, någon som verkligen lyssnade på vad jag säger.. Just nu så hade jag verkligen behövt denna person.. Någon som kunde komma med råd, någon som kunde ta att jag är förbannad, lessen, sårad och frustrerad. Nån som vill hjälpa till, nån som vill lyssna..

En riktig vän…

I större delen av mitt liv så har jag klarat mig själv, jag har varit stark nog att ta motgångar och grymma besvikelser… men nu? Jag har aldrig varit så svag som i detta nu… Dessutom så är jag feg, feg  för att jag inte vågar ta steget och göra det jag borde eller iaf säga det jag känner, göra det jag vill..

Just nu så gråter jag bara… tårarna rinner och jag undrar om jag verkligen klarar av det här.. Vill jag ha det så här… det gör ont, men å andra sidan så känns det helt underbart ibland… Ska jag verkligen ge upp allt jag är för att mitt liv ska vara värt att leva? Är det priset för ett långt och lyckligt liv?

Är det värt det? Ärligt talat så vet jag inte…. men tårarna rinner iaf…. och det gör ont… förbannat ont…

 

Jag sökte någon jag ville leva med, men fann någon jag inte kan leva utan… 🙂

Jag älskar dig Ulrika Jansson

Tur att du finns i mitt liv…

Read Full Post »

Tufft

Just nu är det ganska så tufft.. Det som normalt flyter på och bara är härligt är inne i en tuff period.. jag vet ju att det snart vänder igen och att jag har MYCKET att se fram emot.. Men det räcker liksom inte till, utan dom negativa tankarna smyger igenom.. Jag försöker och försöker, suger åt mig allt positivt jag kan hitta..

Dessutom så blir allt bara fel , orden staplar sig på varandra och får inte alls samma betydelse, då ska det försöka förklaras, vilket leder till ännu en förklaring och allt blir pannkaka.. 😦

Det är en tuff väg att vandra och en hård kunskap jag måste lära mig att hantera… Men det SKA gå… SKA..

Read Full Post »

Långt mellan gångerna

Inser att det blir ganska långt mellan besök och inläggen här. Det är inte meningen och inte har jag skriv-/tanketorka heller. Det är helt enkelt bara så att jag hellre tillbringar så mycket tid med U och har sommar än att sitta här.
Ibland så är mina barn här och då vill jag ju inte heller sitta vid datorn, vilket deras mamma uppenbarligen gör, eftersom jag, när jag sätter mig, omgående får höra: ”ska du sitta vid datorn hela tiden, som mamma gör?”

Livet rullar iaf på och känns underbart. 🙂

Det känns minst lika bra med U om inte än bättre. Vi diskuterar och planerar.. kommer varandra allt närmare och vet mer och mer. Känns härligt att ha hittat rätt. I vecka så ska vi iväg och titta på ett hus, får se vad det leder.. men OM det ser bra ut och buden inte skenar så köper vi det.. 😀 Den som lever får se.

Jag och barnens mamma har kommit överens om ett umgängesschema för barnen, trots en massa gnöl och gny från mamman.. JAG har barnen varannan helg, kan inte jag då få försöka ha dom så mycket det går, när det går? Varför ska det vara så svårt att släppa på det? och VARFÖR ska HON diktera villkoren för när JAG får träffa mina barn? Som det är idag så har jag INGET att säga till om, trots att vi har delad vårdnad. Det är mamman som helt och hållet bestämmer om jag ska få träffa barnen.. Det låter sjukt, men det är faktiskt sant.
Näe, det är inga konstigheter med droger/kriminalitet etc… Vi har gemensam vårdnad. Varken mer elller mindre.. MEN det gäller på hennes villkor.. Så är det ju inte säger ni då. Jo, säger jag, för OM jag vill träffa barnen mer och hon inte underlättar så kan hon få straff??? Nope! Kan jag få hjälp med att tvinga henne? Nope! Kan jag bara åka och hämta dom på dagis/skola? Nope!
Det enda jag kan göra är att dra det till Tingsrätten civilt, vilket i slutändan innebär att JAG ska betala en advokat för att JAG ska få min gemensamma vårdnad.. Vilket inte heller är säkert att dom tvingar henne till.. då det finns en massa om och men ifall hon visar minsta vilja till att lösa umgänget… men fortfarande.. om HON vill visa vilja… SÅ SJUKT SYSTEM VI LEVER I!

Lite positiva saker: 🙂
Äldste sonen har fyllt 7 ÅR!! 😀 Hipp hipp hurra min älskade Timpa. Härligt nog så firande vi honom och midsommar uppe i en stuga utanför Leksand. Med både ösregn och strålande sol (på födelsedagen)

Jag har fått erbjudande om fast jobb 🙂 Lite specialjobb är det, eller som ett projekt, men väldigt spännande.. Dock har jag inte tackat ja ännu. Som det är nu så är min sista arbetsdag sista augusti.. Men vi får se.

Helgen var kanon!! I fredags var jag och U ute och paddlade kajak på eftermiddagen. Första gången och lite vingligt 🙂 Men det var lättare än vad jag trodde. Vi paddlade runt nstan hela sjön här.. det bleven bit och lite mör i axlar och armar var vi ju. Dock hade vi strålande fint väder så det uppvägde det mesta. Vi ska definitivt paddla igen. 🙂
Lördag morron så åkte vi iväg upp till stugan igen, Jag, U och hennes båda barn. Två kanondagar, med strålande sol, bad, utevistelse hela dagarna. Vi är precis hemkomna och U ska duscha dom små inan dom ska i säng.
Sen ska vi avsluta helgen med en öl och en pizza 😀

Nästa vecka så kommer jag ha barnen 3 dagar om jag inte minns alldeles fel, det beror till stor del på att jag sen inte kommer att få träffa dom på 3 veckor 😦 Mer om det senare.

Nästa söndag så åker jag, U och hennes barn över till Gotland för U ska springa 3-dagars orientering och så ska vi ha semester. Jag ska dessutom debutera i öppen klass i orientering. Får se hur det går.

Ja, det var en snabb sammanfattning för nu.. Ska iväg och hämta pizzan innan jag själv duschar och hoppar i säng inför sista arbetsveckan innan semestern..

U, Det var nära i fredags… 😉

Read Full Post »

Lider med barnen..

Usch.. L mår verkligen inte bra i det som är nu… Han söker och försöker.. Jag försöker men vi connectar inte riktigt. Vi har spröten ute men hittar inte riktigt en gemensam nivå att ta det här på. Jag lider och han lider.. Fy fan!!! Önskar han kunde prata med mig, att han kunde tala om vad som är fel.. Så vi iaf kunde försöka komma någonstans. Men jag möter frustration och ”arghet”.. Jag känner frustration och blir irriterad över hans beteende..

Men jag har kontakta en barnpsykolog som ska hjälpa oss.. I första hand mig med en träff på torsdag, sen kanske både mig och L ifall hans mamma godkänner det…

När det gäller T så är det lite lättare, han kan prata för sig.. Pratade lite med han ikväll och det är ju det klassiska.. Han vill att hans mamma och jag ska bo ihop igen.. Men det kommer adrig att bli så och jag försökte förklara varför.. Hans mamma har sagt att det aldrig kommer hända, så på den punkten talar vi samma språk till barnen.. Han ville sitta med mig en stund ikväll.. Trots att det var sent.. Klart han fick det. det var då det kröp fram att han ville att vi skulle bo ihop igen.. Det svider i hjärtat att höra ens älskade son säga så..

Som sagt.. det lär ALDRIG hända.. Men jag älskar mina barn….

Det härliga är att BÅDA ”avgudar” U och frågar ständigt efter henne. 😀

Read Full Post »