Att baktala mig inför barnen ger henne pluspoäng….
Att jag uppmuntrar yngste sonen till att att bo här hos mig, vilket han verkligen vill, ger mig pluspoäng..
Är det verkligen så vi vuxna ska hantera saken? Ärligt talat så känns det som om vi är där nu.. Jag är kluven…
Jag hatar känslan, men just nu känns det som att jag får ta till det jag kan för att jag ska få vara en del av barnens liv.. Fy fan, vad det känns fel. Men vad ska jag göra??
Vad ska jag göra? Hur ska jag hantera det hela för att barnen OCH jag ska må bra? Barnen behöver mig och jag behöver barnen… Och näe, det fungerar INTE att prata med barnens mamma… Vi kör fast hela tiden.. och Näe, familjerätten funkade inte förra gången.. Advokat? Näe, jag tror inte på den vägen heller…
Lämna en kommentar