Jag börjar med att erkänna att jag läser barnens mammas blog..
Det jag omgående känner är att jag blir heligt förbannad.. Ok, hon skriver saker som hon tycker. Men när det är uppenbart bullshit så reagerar jag.. Så mycket ”tyck synd om mig för att jag tänker på barnens bästa och BARA jag bryr mig om dom” ”barnen lider” Om hon bara visste vad barnen säger när dom väl får vara hos mig så kanske hon skulle inse att allt dom säger inte är överenstämmande med verkligheten. Jag tar det barnen säger med en nypa salt för att jag inser att dom pratar gott om den som dom är hos just för tillfället.. Synd bara inte att L är kapabel till att inse att så är fallet.. Men jag vet ju sen tidigare hur viktigt det är att hon påpekar för alla andra hur duktig mamma hon är så egentligen borde det inte uppröra mig… Läste vidare och insåg att sanningen verkligen ligger i betraktarens ögon…
Jag VAR där.. bildbevis finns ( bilderna tog jag BARA för mammans skull. dom är mörka som sjutton)
Läser vidare och konstaterar att lögnerna fortsätter.. VI, jag och min nya dvs U, satt på läktaren och såg T spela och göra mål.. varför ska hon snacka skit om mig?
Hon hatar mig så är det… Men varför kan hon inte låta barnen få stå utanför det hela? Varför kan hon inte låta det vara nu när hon träffat en ny? Varför kan hon inte sluta använda barnen som slagträ…
Jag förstod det inte tidigare och jag förstår det inte nu…
Det är verkligen tur att jag är en så genomusel pappa och inte kan kan ta hand om mina barn.. Vad skulle hon annars ha att klaga på?
U, tack för att du stöttar mig..